Ledare

Hur stort är lagom?

I spåren av diskussionen om ökad livsmedels produktion och försörjningsförmåga följer också som en logisk konsekvens frågor om hur och var produktionen ska öka och vilka åtgärder – förutom sådana som stärker lönsamheten – som behövs för att fler ska vilja producera mer.

Under en lång period har effektivisering och mekanisering i kombination med relativa prissänkningar på livsmedels-produkter drivit på investeringar i maskiner och arbets-besparande teknik. Detta har i sin tur också drivit på en fortgående storleksrationalisering där skalfördelar i form av minskad investeringskostnad per areal och producerad enhet och där nya och större anläggningar även har bättre förutsättningar för automatisering och robotisering än äldre och mindre.

I trädgårdsnäringen är denna förändring tydligast i odling av köksväxter på friland. Enligt Jordbruksverkets statistik har antalet frilandsodlande företag mellan 2002 och 2023 minskat med drygt 30 procent samtidigt som arealen ökat med drygt 40 procent. Det innebär i genomsnitt en fördubbling av arealen per företag på drygt 20 år. I växthusodlingen är motsvarande siffror en minskning av antalet företag med 25 procent och en ökning av växthusarealen per företag med drygt 20 procent.

I fruktodlingen har antalet företag minskat med 20 procent och arealen per företag ökat med drygt 20 procent – ett nollsummespel, alltså. För frilandsodling av bär har trots en minskning av arealen med tio procent arealen per företag ökat med 50 procent.

För trädgårdsodlingen som helhet har antalet företag minskat med 31 procent mellan 2002 och 2023. Det kan jämföras med utvecklingen inom jordbruket, där antalet företag minskat med 20 procent under samma tidsperiod och arealen per företag har ökat med motsvarande.

Nu är jämförelsen med jordbruket lite orättvis eftersom stödsystemet med arealersättning verkar konserverande på både antal företag och brukad areal. Samtidigt har de faktiska brukningsenheterna genom arrenden och driftsbolag blivit betydligt färre och större.

Oavsett vilken uppfattning man kan ha om utvecklingen riskerar krav på mer och större att leda till färre och lite mindre. Den produktionskapacitet som försvinner när de mindre företagen lägger ner ersätts sällan fullt ut av motsvarande ny. Le Och det är alltså här som frågan om storlek blir intressant.

När vi talat om att öka livsmedels produktionen och att en stor del av den ökningen gärna ska ske i landets norra delar kan möjligheten att tänka i både stor och liten bli en nödvändighet. Trädgårdsnäringen erbjuder, genom betydligt lägre kapitalbindning i förhållande till omsättning, en lägre tröskel för den som vill in i produktionen.

De företag som är tänkta att etableras i landets norra delar har betydligt mindre närmarknader än företag i landets södra delar, vilket också får betydelse för skalan. Visserligen är det möjligt att locka riskkapital till stora investeringar utanför de traditionella produktionsområdena, vilket växthusodlingens eget Northvolt i Frövi är ett tydligt bevis på. Men det är också förenat med stora risker, risker som nystartade små företagare varken är eller bör vara beredda på att ta.

För att växa och ta marknadsandelar från importen och skapa hållbar produktion av frukt, bär och grönt i hela landet behöver vi kunna tänka i olika skalor samtidigt. På en liten lokal marknad har det mindre företaget tydliga skalfördelar och innebär också en fördel för den som vill starta nytt. Men för att kunna möta importen och handelns krav på stora volymer under längre tid behövs också produktion i större skala eller i alla fall ett tydligt samlat utbud.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!