Ledare

EU-stöd under luppen

I Sverige omsätter frukt och grönt inklusive potatis cirka 13 miljarder kronor per år. Detta är ett värde som vuxit kraftigt över tid och något att ha respekt för och vara stolt över. Samtidigt är det bara knapp två promille av landets BNP. Det är motsvarande siffra som för EU som helhet, där omsättningen uppgår till 80 miljarder euro eller 900 miljarder kronor.

Näringen inom EU delar samma möjligheter och utmaningar som i Sverige. Dit hör bland annat att stå vid sidan av det stödsystem som jordbruket omfattas av och avsaknaden av starka egna odlarorganisationer som kan företräda producenterna och matcha livsmedelskedjornas förhandlingsstyrka. I stället är odlarna uppdelade i en mängd mindre organisationer med förhållandevis få medlemmar och låg omsättning.

För att uppväga några av de nackdelar som detta innebär har EU utvecklat ett stödsystem som riktar sig till odlarnas organisationer och som har som syfte att stärka organisationernas och därmed odlarnas lönsamhet och konkurrenskraft. Enligt EU-kommissionens statistik var 2024 antalet odlarorganisationer godkända för stöd 1 488 stycken med sammanlagt närmare 190 000 medlemmar.

I en studie av 40 av dessa i Polen, Spanien, Italien och Frankrike har EU:s revisionsrätt undersökt om EU:s stöd förbättrade odlarorganisationernas konkurrenskraft och om det ökade incitamentet för odlare att gå med. Dessutom undersöktes odlarnas förhandlingsstyrka gentemot uppköpare och om de politiska beslut medlemsstaterna fattade påverkade odlarnas vilja att ansluta sig till organisationerna.

Revisionen visade att stödet i hög grad användes till de avsedda ändamålen, men att detta i ringa utsträckning påverkade organisationernas förhandlingsposition gentemot uppköparna. Samtidigt noterades att både antalet medlemmar och anslutningsgraden bland odlare minskade, vilket i sig också motverkade ändamålet att stärka odlarnas förhandlingsposition.

Ett avgränsat område som EU-stödet användes till var att genomföra certifieringar som annars hade varit för kostsamma och omständliga att genomföra, vilket i sin tur underlättade marknadsföringen av odlarnas produkter. Organisationerna bidrar också till att samla utbudet och därmed minska de enskilda medlemmarnas marknadsrisker. Men endast undantagsvis och i enskilda länder som Nederländerna och Belgien är organisationerna tillräckligt kända och av sådan storlek att de kan förhandla med handeln från en styrkeposition.

Revisorernas rekommendationer är att underlätta för medlemsländerna att jämföra och i förlängningen likrikta implementeringen av EU:s stödsystem och de enskilda ländernas nationella beslut. EU-kommissionen uppmanas att inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken rekommendera medlemsländerna att stärka odlarorganisationernas attraktivitet utan att samtidigt skapa marknadsstörningar. Det senare är sannolikt inte helt lätt och skulle säkert upplevas som konkurrensstörande för de odlare som idag står utanför organisationerna.

Revisorerna efterlyste också en förenkling av reglerna för medfinansiering som idag begränsas av olika krav i olika länder och att stödet är kopplat till en viss utgiftsnivå.

För svenskt vidkommande är revisorernas iakttagelser högst relevanta. I synnerhet gäller det maktförhållandet mellan leverantör och uppköpare. Samtidigt finns en stark entreprenörsanda hos svenska odlare, i flera fall har enskilda odlare genom specialisering och tillväxt lyckats skapa sig en position inom en viss kategori. Dessutom har intresset och kompetensen ökat när det gäller export, något som även ledet efter odlarna kunnat dra nytta av.

I förlängningen handlar även detta om behovet att i en bransch, som är så liten som den svenska trädgårdsnäringen och med så få odlare, skapa en kritisk massa. Detta gäller både utbudet av produkter och möjligheten att påverka och samverka med andra.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!