Utveckling av digitala tjänster och artificiell intelligens, AI, pågår runt om i världen inom många områden, så även inom växthusodling. En av de stora utmaningarna är att få fram verktyg som både är lätta att använda och samtidigt effektiviserar samt skapar möjligheter att utöka odlingsytan.

Till stor del sker initiativen och utvecklingen av ny teknik i växthus i länder som USA, Kanada och Nederländerna. Här talas det mycket om att möta det ökade behovet av lokalt och säkert producerade livsmedel genom att utöka odlingsytan. Samtidigt är det brist på odlingskunnig personal som kan den nya tekniken, vilket kan bli en begränsning.

Redan idag styrs ett modernt växthusföretag både klimat- och bevattningsmässigt med hjälp av datorer. Även för kontroll av bland annat värme, ventilation, koldioxidgraden näringstillförsel används datorer. Men i slutändan är det odlaren som genom sin kunskap och dagliga närvaro i odlingen kan avgöra om odlingen är i balans mellan det generativa och det vegetativa samt att plantorna mår bra. Detta har blivit mer och mer komplext att styra via datorer.

Här tror många, både forskare och företag att det går att effektivisera med ny teknik – att göra samma jobb på kortare tid och därmed mer effektivt.

Läs mer i tidningen…

Som prenumerant kan du även läsa äldre nummer i vårt digitala arkiv.

För 40 år sedan lanserade Perennagruppen en härdighetsskala för perenner som skiljde sig från zonsystemet för vedartade växter. Nu är nya övervintringsbokstäver som är enkla, mer konsekventa och med mindre fokus på geografiskt läge på gång.

Zonkartan som används till vedartade växter är enkel och ett tydligt redskap som alla har lätt att ta till sig. Men den är också statisk och tar inte hänsyn till någon annan parameter än de geografiska.

Ibland kommer frågeställningen om i vilken zon som en perenn kan planteras. Svaret blir att eftersom perenner vanligen övervintrar under markytan är det främst ståndort och inte i lika stor utsträckning breddgrad som avgör. Det är viktigt att för­hållandena i jorden är sådana att rötterna mår bra.

Perennagruppen lanserade 1981 ett härdighetssystem speciellt för perenner. Med text identifierades tre grupper som fick förkortas med bokstäverna A, B och C. Efter några år kom bokstaven D till för att kunna kategorisera perenner som var mindre härdiga.

Genom årens lopp förändrades beskrivningarna av olika aktörer tills det fanns flera olika tolkningar. Det blev också svårare att veta vilka delar av landet som åsyftades, särskilt när ett förändrat klimat ger väldigt varierande temperaturer och snömängder från år till år.

Läs mer i tidningen…

Som prenumerant kan du även läsa äldre nummer i vårt digitala arkiv.