Lennart Wikström
Lennart Wikström
lennart@viola.se

… and the winner is…

Nu finns en hel del statistik för ­producentpriser för 2020 tillgänglig och det är en intressant om än inte alltid så upplyftande läsning. Frågan är vem som tog hem priset?

Sett över de senaste fem åren har prisförändringarna på trädgårdsprodukter varit relativt stabila med ökningar på något tiotal procent för de flesta. Fram till och med 2019 såg det bra ut för de flesta kulturer. Tomater sågade sig fram mellan åren och växthusgurka steg rejält 2017 till 2019. Tulpaner, som med tydlig svenskprägel får representera prydnads­växter gjorde ett rejält skutt mellan 2018 och 2019.

Av frilandsgrödorna har vitkål och blomkål klarats sig väl med ökningar på mellan 20 och 25 procent på fem år, dock med en stagnerande trend för 2020.

Våra ”självförsörjningsgrödor” potatis och morötter hör till förlorarna. Medan tomaterna sjunkit några procent sett över femårsperioden har både potatis och morötter en klart vikande tendens under de senaste två åren. Visserligen ledde torkåret 2018 till en kraftig uppgång i pris, men det förklarar inte trenden under de senaste två åren. Faktum är att det pris som odlarna erhöll säsongen 2018–2019 betydligt bättre avspeglade produktionskostnaderna än dagens.

Många potatisodlare börjar gripa efter handduken, måhända för att i första hand torka svetten ur pannan. Men i förlängningen är det nog många som väljer att kasta in den om det inte blir någon ljusning för odlarna.

Men under 2020, som framstår som prövningarnas år för många, verkar det som om kulturerna i växthus tog mest stryk medan odling på friland stod emot bättre. Allra bäst klarade sig jordgubbar som på fem år mer än fördubblats i pris från 25 till 50 kronor per kilo. Även äpplen har haft en stabil utveckling med en ökning från drygt sex till drygt tolv kronor per kilo.

Frukt och bär framstår som den sektor som dragit det längsta strået. Då är det bara så beklagligt att odlingen är så liten. När det regnar manna har den fattige ingen sked, utom för svensk äppelodling förstås, som lyckats med att både öka produktionen och att få ut högre priser.

Självklart är det en förenklad bild som framstår i statistiken. Det brukar ju heta att om man står med en fot i en frysbox och den andra i en gryta med kokande vatten så har man det statistiskt sett ganska bra, medel­temperaturen blir väl cirka 41 grader. Nere på enskild företagsnivå är det bara ni själva som vet hur det går.

Men om det stämmer att de dåliga priserna på matpotatis den här säsongen får många att fundera över varför de håller på borde de goda priserna på frukt och bär bana vägen för nya entreprenörer. I synnerhet med tanke på hur vacklande den svenska råvarubasen är och att självplock är utgångspunkten för många odlares kalkyler. Om vi kunde få en mer stabil bärproduktion skulle vi också få en bas för en inhemsk vidareförädling. Jämför med den utveckling vi kunnat se på äpple, där ökad odling och satsning på äppelbaserade drycker gått hand i hand.

Än så länge är i alla fall pengar billiga och det är många som investerar i nya växthus. Frågan är då om inte priset går till odlare av prydnadsväxter – när priset stiger igen går det alltid att byta kultur och varför inte odla mer bär under glas?

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!