Ledaren

Det blir aldrig så dåligt som vi befarar

Så börjar den märkliga säsongen 2020 gå mot sitt slut. När effekterna av Coronapandemin blev tydliga såg vi framför oss ett år med stora delar av skörden ruttnande på fälten, samtidigt som efterfrågan på svenskodlat och värderingen av att ha en försörjningsberedskap var högre än på länge. Skulle det bli ett år när det regnade manna, men odlarna stod utan (be)sked?
Riktigt så illa blev det inte. De som vågade hoppas på hemester och handfasta utflyktsmål som självplock och popup-stånd visade sig få rätt. Nu vet vi ännu inte hur det kommer att märkas i nationalräkenskaperna, men helt klart har trädgårdsnäringen och detaljhandeln aktivt bidragit till att minska Coronapandemins effekter på den svenska ekonomin.
Med ett BNP-fall andra kvartalet på 8,2 procent blev vi visserligen cirka 100 miljarder fattigare men klarade oss väsentligt bättre än andra länder. Ica, som står för cirka 50 procent av livsmedelsförsäljningen via butik ökade sin försäljning med 7,5 procent eller fem miljarder kronor under årets första sju månader. Omräknat för hela dagligvaruhandeln skulle det motsvara tio miljarder kronor mer in i livsmedelskedjan. Till det kommer direktförsäljning och försäljning via andra kanaler.
Både byggvaruhusen och garden centers vittnar om klart bättre försäljning av prydnadsväxter och växter för utplantering under årets första del. Det mesta talar för att trenden att se om sitt hus fortsätter året ut. Vad skulle vi annars lägga våra pengar på?
Den ökade efterfrågan innebär också en möjlighet att hålla uppe prisnivåerna. Av bärodlare har jag förstått att även om den totala skörden inte varit så stor har det inte varit några problem att få ut ett bra pris, i alla fall inte i självplock. Håll i det! Blott Sverige svenska krusbär har.
Medan trädgårdsnäringen har haft fullt upp med att möta marknaden har lantbruket slipat knivarna inför uppgörelserna kring det nya landsbygdsprogrammet. EU:s budget krymper med cirka tio procent, men det står varje land fritt att kompensera med nationella insatser.
Visserligen får trädgårdsnäringen bara smulor från EU:s bord och slipper i stor utsträckning lägga sina krafter på förhandlingsekonomin, men indirekt har ändå utfallet i förhandlingarna betydelse för framför allt frukt och grönt. Livsmedels­strategin förväntas hitta delar av sina medel inom ramen för landsbygdsprogrammet. Där kan vi nog inte räkna med några större tillskott från en regering som tvingas till handpåläggning för att lindra effekterna av pandemin på övriga sektorer. Tvärtom kommer regeringen sannolikt ta åt sig äran av att de gröna näringarna och livsmedelssektorn kommit relativt väl ut ur krisen och istället rikta kassaflödet åt annat håll.
Det blir aldrig så illa som vi fruktar, men heller inte så bra som vi hoppas. Det gäller även i det här fallet.
För Violas vidkommande har Corona haft den oönskade effekten att vi fått skjuta på vårt 125-årsfirande. Det var ursprungligen planerat till 10–11 september i år. Men vi insåg snart att det nog inte skulle bli som vi tänkt – flera av de projekt vi hade hoppats på gick helt enkelt inte att genomföra. Därför planerade vi istället ett inomhus­evenemang senare i höst. Men eftersom det mesta talar för att begränsningen i antal deltagare enligt ordningsstadgan blir kvar året ut kommer firandet i stället att ske i augusti nästa år. Vi har ändå haft som mål att kunna mönstra fler deltagare än det antal år tidningen funnits. Intill dess lovar vi att ge er ett välfyllt 126:e år med Viola!

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!