Ledaren

Tänk långsiktigt

Energifattigdomen slår mot maten. Tyvärr är det ett mönster vi känner igen från förr, att även om maten är billig – enligt min uppfattning till och med har varit för billig – är det maten som får fungera dragspel när prishöjningar på energi och boende ska betalas. Visserligen har matpriserna stigit mer än den genomsnittliga generella prisökningen. Men med tanke på att bara drygt tio procent av konsumenternas disponibla inkomst gick till matkostnader innan världsmarknadspriset på energi och livsmedel började stiga för halvtannat år sedan så innebär en ökning med 17 procent bara en ökning med 1,7 procent.

Med tanke på hur mycket ökat i producentled är det en måhända besk medicin att svälja men ändå med lite socker i botten. En förklaring till att priserna till konsument inte ökat mer är att handeln inte kompenserat sina ökade inköpspriser fullt ut. Marginalen för kedjorna har med andra ord minskat. En förklaring kan vara att de stora kedjorna av rädsla för att förlora marknadsandelar håller igen prisökningarna.

Ändå ser vi ett skifte till lågpris och självklart blir då de kedjor vinnare som har det som sin paradgren, läs Lidl och Willys. Ica centralt brottas med allvarliga lönsamhetsproblem efter att ha levt gott under många år och tvingas under den nya vd:n Nina Jönsson, som närmast kommer från Plantagen, till stora neddragningar, både av personal och marknadsföring. Och ingen har väl kunnat undgå att se fokuseringen på det importstinna lågprissortimentet Ica Basic i Tv-reklamen.

Samtidigt som den svaga kronan i grunden borde gynna svenska producenter är det flera faktorer som bromsar en fortsättning av den gynnsamma utveckling som svenskodlat haft under de senaste fyra åren. Som vi pekat på tidigare leder de höga energikostnaderna till att många minskar eller lägger ner sin produktion under de mörkaste och kallaste vinter­månaderna. Detta är förstås fullt begripligt, men leder till­sammans med handelns fokusering på lågpris till förlorade marknadsandelar som i rådande klimat blir svåra att ta igen.

Problem med rekrytering, både av mer kvalificerad arbetskraft och säsongsanställda, är också ett hinder som började märkas av redan under pandemins första år 2020. Svårigheter att hitta personal – och då inte enbart med högre kvalifikationer – är ett problem som de gröna näringarna delar med många andra sektorer. Men det känns extra mycket i en näring där behovet av händer och huvuden i produktionen varierar så mycket över året.

En tredje faktor som också påverkar trädgårdsnäringen är den ökade risk som höjda kostnader i kombination med rekryteringsproblem innebär. Även om intäkterna är höga och omsättningen och kalkylen ser bra ut innebär produktionen en ackumulerad kostnad och därmed en ökad risk i en situation där också de etablerade marknadskanalerna ändrar sina beteenden.

För flera odlare av grönsaker på fält som vi varit i kontakt med upplevs den risken som för stor. Istället väljer de, i ljuset av den förbättrade lönsamheten i traditionell växtodling, att ersätta den åtminstone på papperet mer lönsamma grönsaksodlingen med spannmål. En marginal på TB4-nivå på mer än 25 procent i höstvete kan vara nog så lockande – i synnerhet med tanke på den betydligt enklare marknadsföringen av den skördade produkten.

Mycket talar för att svenskproducerat tappar marknadsandelar. Samtidigt bör vi påminna handeln om att det faktiskt också är deras ansvar och att de tjänat bra på ”svenskmarginalen” under de goda åren. Jag hoppas att flera odlare ändå tänker om och vågar ta risken att fortsätta odla för den svenska marknaden. Kostnaderna för att ta tillbaka förlorade marknadsandelar kommer med största sannolikhet att bli högre än vad det kostar att behålla dem.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!