Lennart Wikström
Lennart Wikström
lennart@viola.se

Inflationens ljusa sida

Inflationen börjar närma sig Riksbankens mål på två procent på årsbasis, senaste siffrorna för december hamnade på 2,3 procent rensat för ränteeffekter jämfört med samma månad året innan. Det är en siffra vi kan leva med, men då måste vi hålla i minnet att utjämningen sker på en hög prisnivå jämfört med innan hösten 2021. Att förvänta sig att den allmänna prisnivån ska sjunka är varken sannolikt eller önskvärt. Tvärtom ger högre priser möjlighet för fler att tjäna mer i värdekedjan. Men det förutsätter så klart att värdekedjan fungerar och kan återföra värden till dem som skapar värdena.

Egentligen är det så kallade Kpif-värdet som är rensat för ränteeffekten bara en konstruktion för att ge riksbanksdirektionen god nattsömn. För vanliga medborgarna är det KPI som gäller och då hoppar prisökningen i december upp cirka två procent­enheter. För vem lever i en värld där räntor inte behöver betalas?

Prisökningarna på livsmedel har långe varit i rampljuset eftersom de på många enskilda produkter varit kraftiga, ibland förstärkta av säsongsvariationer – de flesta grönsaker stiger i pris under vintern för att sjunka igen när produktionskostnaderna sjunker och fler börjar producera. Men med tanke på de höga energikostnaderna och kraftigt ökade räntor har ökningarna i konsumentled varit relativt modesta. Handeln har av rädsla för att förlora marknadsandelar inte vågat föra vidare de ökade kostnaderna fullt ut. Dessutom har konsumenterna ändrat köpmönster och valt mer lågpris och EMV. Premiumprodukter har heller inte stigit lika mycket som genomsnittet i kategorierna.

Sedan hösten 2021 har priset i konsumentled på gul lök och vitkål stigit med närmare 60 procent, på tomat med 47 procent, på morötter med 20 procent och på potatis med 13 procent. Med tanke på exempelvis potatisens låga pris från början kan man med en förskönande omskrivning säga att vår älskade knöl ­lyckats försvara sin position som ett billigt och prisvärt baslivsmedel.

Om vi i stället tittar på Jordbruks­verkets statistik för avräkningspriser i producent­led är det intressant att jämföra. Generellt för grönsaker har de stigit med 47,8 procent mellan november 2021 och november 2023. För frukt och bär var ökningen 2,2 procent, alltså i princip ingen ökning alls. För potatis steg avräkningspriset med 16 procent.

Sett över en femårs-period steg avräkningspriserna för grönsaker med 28,7 procent, för frukt och bär med 15 procent och för potatis med 14,5 procent. För grönsaker och potatis sjönk alltså avräkningspriserna innan prisökningarna hösten 2021 och våren 2022 satte igång. Inget ont som inte har något gott med sig, alltså.

Jämfört med konsumentpriserna har avräkningspriserna i stort hängt med, i alla fall procentuellt sett. Därvidlag kan handeln friskrivas från att utnyttja kostnadskrisen för att sko sig. Men omräknat i absoluta tal innebär prisstegringen en större intäkt för handeln i kronor. En vanlig tomat som idag kostar 45 kronor per kg har stigit med 13 kronor när momsen betalts medan avräkningspriset bara stigit med mindre än hälften. Motsvarande beräkning för potatis visar en prisökning i butik med 1,60 medan avräkningspriset bara stigit med 47,5 öre. I realiteten låg enligt Potatisodlarna avräkningspriset på samma nivå i december 2021 som i december 2023.

Mycket talar för att produktionskostnaderna kommer att ligga både lägre och mer stabilt jämfört med för både ett år sedan och i början av 2022. Det finns alltså möjligheter att med bibehållen prisnivå förbättra marginalerna. Förhoppningsvis har redan flera producenter kunnat dra nytta av detta. Men framför allt gäller det att inte acceptera prissänkningar. Det leder bara till att pengar försvinner ur marknaden. Det borde även en enkel livsmedelshandlare förstå.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!