Ledaren

Rotgallnematoderna hade kunnat stoppas

I år är det fem år sedan de första fallen av karantänskadegöraren Meloidogyne chitwoodi upptäcktes i fält i Sverige. Oron för att vi skulle få hit rotgallnematoder var stor och diskuterades bland annat i Jordbruksverkets utsäde-enhets informella utsädesgrupp. Den allmänna förekomsten och förhållandevis slappa attityden i bland annat Nederländerna var en anledning till oro, i synnerhet med tanke på den relativt stora import av utsäde som kom från områden med hög förekomst.

Under 2021 hittades sex nya fält med förekomst av M. fallax och sammanlagt är det 13 lantbruk som kämpar med att bli av med rotgallnematoder. Bland annat hindras odling av mottagliga grödor, något som kan betyda stora inkomstbortfall för den som vill odla morötter, potatis eller andra mottagliga köksväxter. För dem är spannmål inget hållbart ekonomiskt alternativ.

Trots att det är nolltolerans mot karantänsskadegörare är det flera frågetecken kring utvecklingen. För det första är det en gåta hur myndigheter och även branschrepresentanter, väl medvetna om riskerna och problemen som rotgallnematoder kan orsaka, har kunnat låta det ske. För det andra är sanering och åtgärder förknippade med höga kostnader, där inkomstbortfallet är en, och det har rått stor osäkerhet bland både odlare och myndigheter om ersättningar. Dessutom är det en gåta hur ansvarig myndighet har kunnat handla upp labbtjänster på ett sådant sätt att det råder stor osäkerhet både avseende den tid det tar att få fram svar och osäkerhet kring analyssvaren.

Den gällande växtskyddslagen har fått mycket kritik och är otydlig just kring ersättningar. Från myndighetshåll har framhållits att man inte har haft möjlighet att ha samma kontroll på importerat potatisutsäde som på spannmål. I mars lade regeringen fram ett förslag till en ny lag som visserligen är mer tydlig kring ersättningar, något som också välkomnas av LRF.

Men den nya lagen löser inte problemet med kontroll av utsäde. Den säger heller ingenting om problemet med avsaknad av inhemska labbtjänster för snabb och säker diagnos. Tvärtom behålls skrivningen om kontrollmyndighetens möjlighet att delegera tillämpning av lagen till annan verksamhet eller privatperson och som gjort det möjligt att också delegera ansvaret genom att kunna skylla på tredje part. Här krävs en tydlig bättring. För snabb och säker diagnos av karantänskadegörare måste den tjänsten flytta närmare ansvarig myndighet.

När det gäller kontroll av utsäde vilar ett tungt ansvar på Jordbruksverket, men också på branschen. Både i den gällande lagen och i förslaget till ny lag finns det utrymme för kontrollmyndigheten att begära sundhetsintyg utöver de krav som gäller enligt EU-förordningen. Sundhetsintyg ska medfölja angivet växtmaterial och förökningsmaterial. Det borde även kunna tillämpas på potatisutsäde, som ju är just vegetativt förökningsmaterial. Men eftersom det är två olika enheter inom Jordbruksverket med ansvar för olika lagar som reglerar karantänskadegörare och utsäde kanske den möjligheten aldrig föresvävat någondera part. För om den hade gjort det kanske aldrig problemet hade uppstått.

Så visst är det välkommet med en ny växtskyddslag som bättre reglerar möjligheterna till ersättning. Den lyfter också straffskalan för dem som avsiktligt eller av grov oaktsamhet medverkar till införsel, uppförökning, etablering eller spridning av karantänskadegörare. Enligt den nya lagen är straff­skalan böter eller upp till två års fängelse, vilket är den magiska gräns där polisen anser det värt att utreda brott.

Men grundproblemet är att den befintliga lagstiftningen inte har tillämpats fullt ut. Hade den gjort det hade import av rotgallnematodsmittat potatisutsäde kunnat hindras och otydligheterna kring ersättning vid sanering aldrig blivit ett problem.

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!