Ledaren

Till torvnäringens försvar

I betänkandet Miljömålsberedningens förslag om en strategi för hur Sverige ska leva upp till EU:s åtaganden inom biologisk mångfald respektive nettoupptag av växthusgaser från markanvändningssektorn, LULUCF (puh!) finns en rad förslag till agerande för att öka den biologiska mångfalden, öka kolinlagring och minska utsläpp av växthusgaser.

Miljömålsberedningen är en parlamentarisk beredning som ursprungligen inrättades för att komma med politiskt förankrade förslag till hur de 17 nationella miljökvalitetsmålen ska nås. Den förra regeringen breddade 2020 uppdraget till att nå en bred politisk samsyn inom prioriterade områden inom miljöpolitiken med fokus på frågor som inte kan lösas på myndighets­nivå. I förlängningen handlar det om att åstadkomma en samhällsomställning som krävs för att nå målen.

Av detta framgår att Miljömålsberedningen både genom sina direktiv och sammansättning är ytterst politiserad, vilket också präglar beredningens förslag. Det delbetänkande som nu presenterats är en del av ett uppdrag som den förra ­regeringen gav beredningen sommaren 2022 och får alltså ses som en ­förlängning av den förra regeringens miljö- och klimat­politik. Det innebär alltså att beredningens förslag inte med ­nödvändighet blir den nuvarande regeringens politik.

Det som sticker ut i beredningen är förslaget om att möjligheten att kunna söka nytt eller förlängt tillstånd till torvtäkt från och med 2026 begränsas till att bara gälla om det är nödvändigt för totalförsvarets behov av torv som beredskapsbränsle. Detta har väckt stor oro bland landets torvföretagare och även de producenter som är mer eller mindre beroende av tillgång till torv som odlingssubstrat. Till detta kommer också användning av torv som foderkomponent och som strö.

Vid sidan av Svensk Torv som, bland annat med en egen ­tidning i detta nummer av Viola, drar en välpolerad lans till torvens försvar finns en gerillagrupp som kallar sig Markarydsgruppen och som vid ett antal träffar har samlats för att försöka skapa en stark ­opinion och upplysa både politiker och allmänhet om torvens värde. Bland annat har de tagit fram en hemsida, ­torvfakta.se, där olika fakta och funktioner kring torv ­presenteras.

I diskussionen är det viktigt att ha rätt proportioner. Sverige har stora arealer organogena jordar, i storleksordningen 15 procent av vår landareal är täckt av ett torvlager som är djupare än 30 centimeter. Eftersom torv är ett organiskt material sker det en ständig omsättning och nedbrytning, men den årliga netto­nybildningen bedöms vara mellan 20 och 60 miljoner kubikmeter per år. Det kan jämföras med årlig skörd av torv på två miljoner kubikmeter, tre till tio procent av nybildningen, beroende på vilken utgångssiffra man väljer.

På det sätt som torven nyttjas idag innebär det över tid inte heller så stora utsläpp, eftersom den i slutändan återanvänds som jordförbättringsmedel och därmed bidrar till att öka mullhalten i våra odlingsjordar.

Mot bakgrund av betänkandets Brasklapp om total­försvarets behov av torv som beredskapsbränsle är förslaget om stopp för förnyelse av och nya tillstånd ett rent hyckleri. Ska det finnas någon beredskap måste det finnas en produktion och infrastruktur i fredstid. Och med tanke på dagens ­begränsade torvnäring har vi snart nått en kritisk gräns för vad som går att upprätthålla på kommersiella grunder.

Det finns anledning för regeringen att vänta med att sätta kniven i torvnäringen. Idag finns inga andra komponenter som kan ersätta torven som substrat fullt ut, torv ger friskare grisar och minskar behovet av annan medicinering – ett svenskt mervärde – och torv som strö bidrar till ökat kolinnehåll och ökad bördighet i svensk jordbruksmark. Dessutom ger en fortsatt torvbrytning beredskap för precis det som beredningen lyfter.

Det tål att tänka på, eller hur? 

Som prenumerant har du fri tillgång till alla utgåvor i digital form sedan 2016. Till arkivet!